dumma dag

Fan vilken dag, jag kan ärligt säga att jag på riktigt ville dunka huvudet i väggen.
Första halvan var jag först i chock och sen i ett kusligt (lycko?ångest?)rus. Ibland önskar man att man kunde spela in ögonblicks tillfällen, händelser som bara varar i en halv sekund, för att sen spela upp ögonblicket och sätta på repeat resten av dan. Så var första halvan.
Andra halvan var jag bara söndersliten i stycken, emotionellt.Och det blev inte bättre när E vägra, sitta vagn,vägra sitta på golvet, vägra sitta i knät, vägra byta blöja, vägra ta på sig kläder, vägra sova, vägra äta, vägra dricka.Det enda han verkligen ville göra var att SKRIKA

To my baby: Mum loves u